det finns mycket man inte vet om det förflutna som kommer fram i ett senare skede. det är en jobbig sak man får stå ut med nästan varje dag. man frågar sig själv " varför gjorde jag inte så?"  " varför gick jag inte ditåt" " varför flydde jag när jag hade det som bäst?"   jag har länge funderat över varför jag lämnade allt jag hade för att visa mitt nya jag för den nya världen. det var kanske ett dumt beslut? jag kunde fortsatt där jag stod och gått nerför och på raksträckor genom livet, men jag valde att försöka ta mig upp för backen och jag tycker jag snart har lyckats, jag har fått så mycket mod och självförtroende sen jag startade detta. men nu är det bara den sista branten kvar, och vem vet om jag faller tillbaka eller om jag klarar det?  flera frågor men inget svar, vad ska man göra. det finns ingenting att göra helt enkelt.. jag har funnit min plats och här tänker jag stanna. jag tycker själv att jag är värd att leva ett glädjefyllt liv utan svårigheter varje dag.jag citerar det såhär

- den som vill göra verklighet av sina drömmar måste vara vaken.

man måste vara vaken för att se verkligheten det går inte att gömma sig för den, man måste våga vara stark och våga lite på sin omgivning och framförallt sig själv. jag har det stöd jag behöver, men en stor del av hjärtat har ett stort sår i sig. det var där du fanns, men nu är det bara bortblåst på grund av min nyfikenhet.

gårdagen var skön, förutom att jag först var trött som jag vet inte vad i skolan..  men efter skolan gick allting uppåt, först hem och hjälpte mamma med middagen för hon skulle ha några där på mat. så jag bakade efterätten, hallonpaj med vit choklad, jättegod faktiskt! sen vart det att göra sig lite iordning från slarvigt uppsatt hår och mjukis till leggins och en tröja och plattat hår eftersom det är lite som det vill efter den där lockpermanentningen haha:( 

efter att jag ätit med mami, nettan och lena så gick jag iallafall hem till madeline, eller mötte henne vid svea. gick på vägen ner mot stan och mötte linus och filip som jag inte träffat på snart två år, ritkigt trevligt. gick med dom till nyfors där dom skulle på fest. sedan begav jag och maddy oss till godisland där vi mötte upp adde och mårten. sen vandrade vi hem till madeline, och på vägen hem dit fick vi med oss filip också. vi kom hem dit, tittade lite på idol sedan på "a walk to remember" vi grät såklart som alltid, åtminstone jag och maddy..  vid ungefär halv ett var det iallafall dags att dra sig hemåt för jag var trött och killarna skulle gå hem, så jag satt i min underbara musik i öronen och började gå. en riktigt skön promenad hem, frisk luft och mycket tankar som vimlade runt i huvudet. väl hemma fick jag något ryck och skulle dricka julmust, så tog med mig den in på rummet och la mig och tittade på lejonkungen för typ fjärde gången denna vecka. men den är ju så bra! det var en lyckad kväll iallafall.

godnatt, eller vad? 
gaaalet tröttt, klart slut.

hade preliminär tid den 16 december till operation, men idag fick jag hem ett brev med datumet 18 december klockan 07.00.

hur jobbigt det än är vill jag ha det gjort så jag kan få komma tillbaka och tillbringa min tid med det jag älskar att göra!
men varför är jag orolig? jag har vänner och familj som stöttar mig, och jag har ett underbart lag som får mig att känna som om jag är som förut. jag saknar bara att få kunna springa på planen och studsa bollen och skjuta i mål, att göra dom där misstagen så man måste springa så fort man kan för att reparera och glädjen man känner när man bara är i närheten med laget. jag älskar det, så enkelt är det. utan er och handbollen skulle jag inte vara någonting!

-tack!

vad ska man göra? själen vill en sak men känslorna strävar åt ett helt annat håll.
problemen som uppstår i min vardag består av ; "jag vill men jag kan inte" eller "jag kan men jag vill inte."
detta är invecklat och jag vill inte att någonting ska förstöras eller förändras genom någonting som kanske kan bli bättre med tiden. jag kan bara säga en sak

-you're simply the best!

måste tillägga att musik är en stor del av mitt liv i helhet nu, hade det inte funnits vet jag inte vad jag skulle tagit mig till!
massor av plus till muusik!!

mer musik, mer känslor, mer kärlek, mer vänskap och mer av allting helt enkelt! woaw jag är galet glad

ja, vad ska man egentligen säga om denna vecka?
det finns inte så mycket som är värt att berätta för det mesta är enklare problem som aldrig kommer försvinna. men veckan i helhet har varit relativt bra, mycket skratt eller ska man säga mycket tårar för allt skratt på våra spanska lektioner? vi har så sjukt roligt mattan, fantomen, damtussen och fetisch. eller som vi bildade på dagens spanskalektion " dampungen maxar festen med fart " & " en felparkerad dörrmatta är fastlåst i dammtussen. " alltså hahahahahahaha.

efter skolan vid bussen nere vid sjukhuset träffade jag frida och gibra, det var länge sen så det var kul. jag hade tur med bussarna så hann med bussen hem. när jag kom hem läste jag igenom lite gymnasiepapper och städade lite smått om man nu kan kalla det det. sedan runt fem skjutsade mamma ner mig till sporthallen där damerna skulle ha match, dom som skulle spela + mig och nicki käkade mat och sedan var det uppvärmning som var grymt seriös haha, flicans sångröst är på topp! (Y) anna och my är taggade på dansen, och loffe hänger på bra ;)

imorgon är det lagfest med pizza först, kan nog bli riktigt kul faktiskt.
nu ska jag ge mig ut på en promenad här i stora mariefred!

sitter på svenskalektion vi har kim som vikarie så det är mycket skratt och lite arbeta om ens något alls haha. sitter och lyssnar på musik och pratar om helt oväsentliga saker.  vi har en till lektion sen ska vi ner på stan och käka sen ska vi till eskil på studiebesök. ska träffa alwa då, sen när vi är klara på eskil ska jag träffa cissi och vi ska sola sen ska vi handla lite mat och laga sen ska vi gå på guifmmatchen tillsammans. vi behöver tiden tillsammans, du är guld! :)

ANNA ÄR BÄST / ANNA HÄST

jag hatar att skriva uppsats om första världskriget. ville bara att ni skulle veta det!