trötttt
godnatt vafan

du är det bästa jag har


regn, blåst och kyla.

när mamma och pappa åkt iväg på hockeyn gick jag och satt mig och tittade på en prinsessas dagbok 2, haha länge sen. efter det fick jag något fel och ville gå ut på en promenad, såklart tänkte jag inte på vad det var för väder ute.. det visade sig senare haha. jag sa till sofia så tog vi en promenad ner till den stora staden där det kryllade av folk haha not, men det var en skön och behövlig promenad med mycket skratt och prat. känns skönt att man har några att falla tillbaka på.
den sista biten jag gick själv hem var nyttig, jag fick känna en riktig tystnad, som fick mig att tänka på att man måste vara rädd om det man har, för imorgon kan det vara borta?
where do you go when you're blue
where do you go when you're lonely, i follow you
when the stars go blue

födelsedagsfirande

frost på marken
jag var iallafall ute och gick i en halvtimme förut, det glittrade och skimrade på marken och det var nästan lite halka. men att andas frisk luft, gå med musik som gör en glad och bara låta sina tankar flöda. det är en sån härlig känsla som knappt går att beskriva. jag vill gå upp och lägga mig i sängen och titta på någon sorglig film och bara gråta, låta tårarna rinna ner för mina kinder, som när man cyklar eller springer i motvind med kyla i luften. jag känner att jag behöver det, allting blir så mycket lättare då.
jag önskar att denna ledighet kunde vara förevigt, att ta tag i sina problem och lösa dom framförallt. det är något jag har som står högt upp på listan! jag behöver bara tiden!
we were just friends, but now i know better. is this real?

sommarkvällarna hade det där lilla extra
du är som en blomma
23/12-07
jag vill bara få det sagt, jag saknar dig!

underbart

safety pins holding up the things
that make you mine
about your hair, you needn't care,
you look beautiful all the time.
shine,shine,shine on
if i were a boy?
jag älskar låttiteln, tänk vad enkelt att kunna byta för ett tag? att kunna se hur dom tänker, det skulle kännas förvirrande men ändå skönt för att få en bild hur tankarna går i huvudena. det är så mycket man vill veta som inte är värt det egentligen, all denna nyfikenhet sårar i de flesta fall i slutändan..
hur tänker man om man ger en person falska förhoppningar och sedan tror att allting ska vara löst? jag förstår inte grejen med att såra folk. det finns människor som är så falska att man lika gärna kan ställa upp ett hundratal och bara vara ärlig mot dom så dom får känna vad det är för någonting man orsakar för andra personer.
all denna tid jag lägger ner på detta tär något så fruktansvärt på mig själv, men att man inte kan första utan att det ska behöva gå för långt vareviga gång? jag kan inte förstå det.
borta HELA helgen!
igår var laget i katrineholm och tittade på moas skolas konsert. dom var jätteduktig, speciellt hon!!!!! grymt bra röst!
ikväll, eller vid fem ska vi åka till västerås på cup, vara där hela helgen, så får vänta två veckor på att jag får umgås med cissi. men ska iaf ta tag i resten av folket och dra ihop någonting eftersom det är lov.
det är det jag ser fram emot mest av allting efter denna dag, lovet i nästa vecka. ska nog till mariefred någon dag med lovisa och träffa brita eller så drar vi hit henne.
nej nu måste jag gå till slöjden, det blir massa plugg på lovet också men ska hinna med så mycket som möjligt ändå!

mörker, ge mig styrka?

är i skolan nu, ska egentligen skriva klart min teknikinlämning som ska vara inne imorgon.
men jag glömde den hemma för tittade fel på schemat imorse.. det blir ingen ask på elevens val idag för mig, måste göra hemskunskapsprovet som jag inte kan någonting på.. men det löser sig nog, ska klara ett godkänt iallafall.
i förrgår fick jag hemskt tråkiga nyheter också, men vad skulle livet vara utan problem?
sen är det allt med gymnasie och skit? vad ska man välja, ska man satsa allt och flytta och börja om helt på nytt eller ska man plugga i sin hemstad och sedan dra direkt efteråt? det känns svårt just nu, jag vill inte lämna alla här hemma, det är min största rädsla. att möta nya utmaningar är bara nyttigt, en ny skola, nya människor. ingen som vet någonting om ens forna liv, men att vända tillbaka kan nog bli riktigt tungt, känna att man tappat det mesta. men dom man älskar ska finnas kvar vad som än händer, det finns några sådana personer här som verkligen är guld för mig. det tvekar jag inte på.
jag vill ha någon vid min sida, jag orkar inte med dessa mörka tråkiga långa regniga dagarna ensam. jag behöver närhet och värme.

skoltrött och höstväder.

sitter i skolan och ska egentligen skriva klart min teknikinlämning men inte går det bra alls..
jag är jätte skoltrött, orkar inte och har inte lust för någonting i skolan längre. USCH
vädret är tråkigt, mörkt och dant på morgonen sedan är man i skolan och sitter och tittar ut så ser man regn, och kala träd som tappat alla sina löv. jag blir deprimeras av det. när man kommer hem så orkar man inte ta tag i pluggandet utan man lägger sig i soffan och tittar på tv, sedan somnar man och vaknar typ två timmar senare och märker att man måste fixa mat på en kvart sedan jäkta ihjäl sig så man ska hinna till träningen.
jag saknar värme, jag saknar att ha någon att sitta inne och mysa med när vintern och den mörka årstiden kommer mer och mer. jag vill inte vara ensam och jag vill definitivt inte känna som jag gör, en stor saknad över dig.
allting blir svårare och svårare även om jag mår bra och är glad.
- du har inte vunnit förens du gått över mållinjen.

sömn, vad är det?
har varit i västerås och tittat på min systers match, dom vann men man kan inte jämföra spelet med någonting tyvärr. sedan åkte vi hem till mariefred och åt är där fortfarande.. ska åka hem snart, väldigt snart hoppas jag och SOVA känns väldigt behövligt faktiskt haha. nu har jag fått lite bra låtar att lyssna på men juste, min mobil är ju trasig så har en jättegammal samsung utan kamera och utan färg, hhahah det är så jäävla synd.
men nu ska jag åka hem och sova, skola imorgon, prov i hemkunskap, ig varning kan jag tänkamig inte läst någonting!:/

helgalet.
efter det träffade jag äntligen madeline, det var hur länge sen som helst riktigt kul :) vi gick iallafall till ming med mamma och pappa och åt, när vi satt där fick jag ett två underliga sms haha. åt upp maten sedan gick vi till sporthallen där herrarna skulle spela match. vi satt oss ner men efter typ 10 min var jag tvungen att uträtta mitt uppdrag haha. vi tittade iallafall klart på matchen sen åkte madeline hem till sin mormor och morfar. åkte hem med mor och far, sedan åkte dom hem från mariefred. då skulle jag egentligen dra upp till jessica ett tag med jag orkade inte, så tittade på tv ett tag sen kom det några till mig. det var trevligt, hanna och elin kom lite senare också och det ska vi inte prata om haha. hade jättekul iaf, gör du? a det skaru? vill du? a det gör du? HAHHHAHAHA!
find myself


tiden bara drar iväg.
veckan bara gick ovanligt snabbt. tiden flög iväg, men det är inte sådant som är jobbigt jag tänker på nu i skolan.
jag har det riktigt jävla bra, mina vänner är värda så mycket, finns när jag behöver.
vi har mycket i skolan men det är bara att strunta i när jag mår som jag gör just nu, då går allting att övervinna.
jag har börjat tänka framåt och jag vet vad jag vill, tror mig veta vad jag vill iallafall. jag trivs med mitt nya jag.
nog pratat om det. men det är så jävla svårt att sitta på sidan av planen och se alla spela handboll, som har varit det största i mitt liv, det har verkligen hjälpt mitt humör uppåt.
men tålamod, jag kommer att komma tillbaka!
helgen, hur ska man avsluta?
söndagen vart okej, vaknade runt elva sedan åt jag frukost och åkte med mamma och hämtade emelie och tim, sen ringde jag michelle sen åt jag sen ner till sporthallen där vi först träffade victor, sedan gick vi till donken och sen till ica.
sen gick vi ner till sporthallen igen och tittade på guifmatchen, ritkitgt duktiga var dom.
efter matchen gick mirre med hem ett tag för att titta vart jag bodde osv..
sen vart det tv och sen gick jag och la mig.
resten av händelserna ska vi inte tala om. jag vet bara att jag inte är den jag var förut, jag är annorlunda nu, våga inse det! svårt om man tar folk för hur dom var och inte hur dom är nu!!
crazy night!
haha det vart en helvild natt eller kväll till att börja med.. haha mycket fula bilder och mycket moffande haha, löshårsprovning osv. helvilt säger jag bara, och min granne som skrämde livet ur anna och hanna med det han sa, haha lite synd iaf. jag kan inte skriva allting bvi gjorde men det var grymt kul iaf. tack för en jättekul kväll tjejer!
skolan
denna dag är skön, typ fyra lektioner sen ask i två timmar sen slutar jag. ska vara hemma själv heeeela kvällen och heeela natten.. jätteläskigt.. hahah :(
aja, är hur trött som helst iaf, inte sovit så mkt i natt. tyckte jag var jätteduktig och gick och la mig vid nio igårkväll, men sen låg jag och hostade hela natten så mår inte speciellt bra just nu.. och sen har tankar flugit runt i huvudet sen i fredags, jag vet inte vad det är som händer och jag vet inte om det är nyttigt eller om det bara är dumt... ingen annan än jag själv som kan svara på heller. men det ska nog lösa sig bra på något sätt hoppas jag.
igår fick jag hursomhelst ett papper med en besökstid till doktorn som ska operera mig, det är óm ungefär en månad så operationen ligger inte så nära som den skulle kunna göra.. :/ men allting tar väl sin tid, vet bara att det känns hemskt att behöva vara borta. jag tycker det är tungt redan nu, då kan man ju undra hur det ska bli resten av dom 9-10-11 månaderna jag ska träna rehab på :/ uschusch men man måste tänka positivt.
nej nu ska jag ta tag i mitt skolarbete.

.


flitigt skolarbete.. not
efter skolan åkte jag och anna hem till henne för att plugga.. men som vanligt blir det inte alls mkt gjort. vi började att ta upp munkar ur frysen sedan gick vi upp och så fixade vi bloggen. sen har vi bara setat och och pratat och skrattat, nu har anna äntligen slagit upp sina böcker och börjat skriva men jag lyckas inte hur jag än försöker. det är tungt,
jag lovar, haha!!
nu ska jag hem och äta och skiljas från min glada och uppmuntrande vän.
på tal om ingenting så var det ett skönt samtal med petra igår, väldigt behövligt.

vad hände?
känns så himla tråkigt att sitta på bänken, men nu har jag iallafall fått inviga matchtröjan, en sån härlig känsla.
alla fyra avkasten i steg 1 i fsm + två stycken straffar som jag fick gå in och lägga ( båda blev mål.) efter första matchen hade alla i laget gjort mål,förutom jag som inte spelade. så fortsatte det att bli, riktigt kul att se när det går bra.
men nu är det bara att kämpa på och hålla humöret + tålamodet vid liv!
måste bara säga att jag inte kan sluta gråta när jag tänker på allting vi i laget har gjort tillsammans, det har varit både mot- och medgångar men ändå har vi stått upp i alla lägen. den bästa och största känslan i mitt hela liv var när vi vann partilleguldet, man kände hur alla kämpade för varandra, ingen gnällde och ingen var missnöjd.
det var kämparglöd, och ren vilja.

först glädjen, men sen då?
allting känns så himla bra just nu om man bortser från knäskadan.
skolan går bra och resten bara flyter på i sin egen takt helt enkelt.
just nu sitter jag på mammas jobb och har pluggat lite. ska snart på massage hos deras massör.
det blir väl att vara här i ungefär en timme till sen åker jag till träningen.
idag i skolan var det nutidsorientering, haha alltså överskattat? sen var det vanliga lektioner hela dagen fram tills 14.20 när vi slutade, jättelyckliga att vi hann ner till 25 över bussen till stan, men när vi kommer dit då ? då går det ingen buss haha. vi satt och väntade i typ 20 minuter och inte nog med det utan chaffören kunde inte vägen så han körde fel?
men lite otur måste man ju ha också.

vad är det som händer efter all glädje och lycka?
nu finns inte alla möjligheter mitt framför ögonen längre, men måste växa ifrån att alla serverar en på silverfat med allting. det känns tungt att dra ett stort lass själv, men det börjar närma sig en lösning. men en fråga kommer alltid att kvarstå hur man än vrider och vänder på allting... hur gör jag sen, när allting faller tillbaka och jag inte är den jag var. men alla fortfarande ser ner på mig som den jag var innan, när jag anpassade mig efter alla andra och inte vågade vara mig själv, men nu när jag vågar stå för vad jag tycker och göra vad jag känner för? hur får man folk att ändra uppfattning om dom inte ger än en chans till det?
alla gör vi fel, men varför just detta?
det är en sak jag kommer att ångra i all framtid, det vet jag och DU. vi två hade det bra, men båda var rädda för att den andra tänkte på ett annorlunda sätt, så var ej läget. jag ångrar att jag inte uttryckte mina känslor från början när dom var som starkast. jag förstår inte vad som hände mellan oss, varför blev det ej som vi tänkt oss?
hade det varit du och jag idag, om det hade funnits ett oss tror jag mycket skulle vara lättare än vad det är idag.
för jag var kär, jag var riktigt kär i dig. men det var ord jag ej fick ur mig då för jag var rädd för vad du skulle tycka.
jag ville hellre behålla en god vänskap än att förstöra den, men det var någonting jag borde gjort.
eller absolut inte förstört vänskapen men iallafall behållt den och vidarutvecklat mina känslor tillsammans med dig.
det fanns en tid, den lilla tid vi verkligen fick spendera tillsammans är unik. det är minnen som är näst intill omöjliga att få återuppleva. det började på sommaren när vi umgicks, det var en tid vi ej kände varandra speciellt bra.
men ändå märkte man att det fanns någonting som vi båda verkligen ville.

alla mysiga stunder med varandra, det är det jag saknar. även att ha en närhet och någon att kunna prata med allting om.
egentligen har jag bara en sak att säga, jag tänker varje dag på hur det skulle varit om du och jag varit vi.
tanken att ens se dig med en annan tjej gör mig illa till mods. du kommer alltid finnas kvar hos mig, även om det inte verkar så utåt.
i mitt hjärta finns alltid en plats tillägnad till dig.

tillbaka, mer tid?
det är typ tredje gången jag ger mig in på detta, och nu finns det nog en hel del tid att fylla denna någorlunda iallafall.
hur som helst var jag i stockholm idag hos läkaren, kändes tungt att gå in där och sätta sig i väntrummet och redan veta beskedet, men skulle ändå bli skönt att få höra det från en idrottsläkare.. det han sa mig var " det är definitivt korsbandet, kan även vara minisken men isåfall tar dom det samtidigt som de opererar korsbandet. du ska absolut opereras för att ens kunna komma tillbaka, jag får säga som jag brukar säga helt enkelt, det som är roligt är förbjudet just nu.. dvs handboll, och all fysisk idrott. däremot kan du gärna träna styrketräning och resten av kroppen. jag skriver en remiss direkt så du ska få en operationstid inom 3 månader. sköt om dig tills dess nu.."
jag kan inte tänka mig att vara utan handboll minst 6 månader efter operationen, det känns omöjligt..
men jag får lyssna på riktigt bra tränare som säger att det inte är nu jag ska vara bra, utan att det är om några år det gäller. jag tänker själv på allting jag kommer missa denna säsong, och en till tung sak är den nya matchtröjan.
att man vet att den ej kommer bli använd denna säsong, möjligtvis att jag har den på mig när jag sitter på bänken och skriker mig hes, men jag kommer inte ha en chans att visa vad jag älskar att göra. det skaver riktigt hårt, men ska kämpa på. med det stöd jag har klarar jag det mesta,det lovar jag!
jag sitter hemma i mariefred nu, om man nu kan kalla det det.. en sak vet jag iallafall, att jag trivs med att bo inne i stan..
men här har jag hus istället för lägenhet, två våningar, större säng och hela min familj. men den största delen av mitt hjärta vilar över vännerna. er skulle jag inte klara mig utan, det är sant!
men nu ska jag sova, och jag vet redan nu vad jag tänker tyst för mig själv innan jag somnar väldigt ofta " ge inte upp, du har inte förlorat någonting så länge du behåller allt i ditt hjärta."