det var sju månader sen sist, och nu äntligen sågs vi. det är samma känsla jag får i kroppen varje gång jag ser dig och hör din röst. men det är inte slutet för att man sagt hejdå och det var så lång väntan sen sist.. man kan se det som ett träd som precis blommat ut, för varje dag som går faller ett löv eller en blomma från trädet ner sen är det bara att vänta på att trädet står kalt, alldeles ensamt och väntar på värmen.  det gäller att tänka om, vi kommer fixa det här, det är bara en tidsfråga. en natt i december, en kväll på våren, och så mycket mer!

jag saknar dig.