alltså, ingen människa, inte någon kan förstå hur jag känner just nu. det är en sån underbar känsla i hela kroppen av att bara veta att det är dags snart, att få träna hela sommaren för att i höst kunna gå ut på handbollsplanen och börja kriga igen. igår när jag sprang där fram och tillbaka i sporthallen och log hela tiden kände jag mig lite dum, men vafan? det är det här jag har sett fram emot, det är detta jag vill. jag vill tillbaka och bli så bra som möjligt för att sedan kunna flytta vidare om nu det går så bra som förväntat.. kom ihåg en sak alla ni som funderar på mycket ge aldrig upp, tiden vänder och den blir din en dag!