hade preliminär tid den 16 december till operation, men idag fick jag hem ett brev med datumet 18 december klockan 07.00.

hur jobbigt det än är vill jag ha det gjort så jag kan få komma tillbaka och tillbringa min tid med det jag älskar att göra!
men varför är jag orolig? jag har vänner och familj som stöttar mig, och jag har ett underbart lag som får mig att känna som om jag är som förut. jag saknar bara att få kunna springa på planen och studsa bollen och skjuta i mål, att göra dom där misstagen så man måste springa så fort man kan för att reparera och glädjen man känner när man bara är i närheten med laget. jag älskar det, så enkelt är det. utan er och handbollen skulle jag inte vara någonting!

-tack!