here i go again
yesterday, all my trouble seem so far away... det stämmer, igår kändes alla problem och allt onödigt så långt borta. men idag är dagen då allt faller tillbaka på samma plats. att igår få umgås med en person som förändrat mitt liv till stor del var en härlig känsla, bara att vara i din närhet fick mig att tänka till. du är guld!
kom igen, kom igen
mille och jag vi är goda vänner lalalala.puss på oss.
vad är det som händer?
att ständigt känna denna trötthet, aldrig vara helt fokuserad på det man gör är så himla jobbigt. helt ärligt vet jag inte vad jag ska ta mig till, för tillfället rasar allting isär. jag saknar motivering till allt, precis allt jag gör om dagarna, hur kunde det bli så? jag kan knappt sova om nätterna och hänger inte med i huvudet för fem öre. hade jag inte haft vänner som stimulerat min hjärna hade jag fan inte orkat med det här längre. jag känner en enorm saknad inom mig, inte för saker som inträffat nyligen utan om man tittar några år tillbaka i tiden. hur kunde jag vara ständigt glad och bara glida fram genom livet som att problem inte ens existerade. jag är inte samma glada, spralliga och aktiva felicia jag en gång varit. känslan av att vara den person som drar ner omgivningen istället för att få upp stämningen, det är inte sån här jag vill vara, jag vill kunna skratta och känna att jag mår bra. förut kände jag lite av ett obehag över att vara ensam, att inte ha någon i min närhet. men jag trivs så nu, sitta och fundera på hur man vill ha det med allting i livet. min familj är ett grymt stort stöd och alla vänner, framförallt cissi, vad skulle jag ta mig till utan er vid min sida?
vad jag försöker få ut av mitt liv uppnås inte, jag kan använda ett uttryck i stil med " jag har allt jag behöver men ingenting jag vill ha." det omfattar det mesta för tillfället, jag har allt jag verkligen behöver för att må bra, men det jag verkligen vill ha bara tvinnas ut och får sämre skärpa och tillslut är det helt borta. att tråna efter saker som är förbi kan ses som onödigt, men är det någonting man verkligen vill ha ska man väl aldrig sluta kämpa för det? jag förstår mig inte på folk som ger upp, jag är inte sån och kommer aldrig bli, det jag vill ha kämpar jag för tills det får ett lyckligt slut i det här fallet. att känna att en klump i magen bildas varje gång man tänker tillbaka några år är väldigt obehagligt men det får mig också att tänka efter, tänk om jag gjort rätt val från början då hade det inte funnits så mycket problem kvar längre. men nu är inte läget så och kommer förmodligen aldrig bli. jag skulle kunna säga det rakt ut att första gången jag var kär mådde jag så bra, det blev en fin vänskap av det hela efter många om och men, fast är det verkligen så att jag ska ge upp om det inte blev bra första gången, vad säger att jag inte kan ta en risk och ge det en andra, eller kanske tredje chans. gör jag det får jag ju såklart ta konsekvenserna om det inte lyckas, men blir det som vi tänkte oss från början finns det ingenting mer som behövs. styrkan att kämpa tror jag att jag har, men frågan är hur länge man kan gå utan att tröttna.
jag uppskattar verkligen allt ni gör för mig, det är det jag kan kräva. att ni finns när jag behöver er och ni lyckas totalt. ett liv utan alla vänner vore inte något riktigt liv. TACK
read between the lines
att en lärare nästan blir tårögd till en text om oss och berättar hur underbar hon tyckte den var, vad ska det betyda? hon kände min glädje och hon kände min sorg, hon frågade till och med hur stark min saknad var.
det är ingenting annat än sanning, jag saknar tiden vi hade tillsammans för nästan två år sen.
hallå vart tog tiden vägen?
vart tog all tid vägen som jag tyckte mig ha för bara några dagar sen? den känns som bortblåst. träningar hit och plugg dit men det är sånt man får ta. vännerna blir iallafall inte åtsidosatta för det. hade en myskväll med hanna igår som verkligen behövdes. vi gjorde absolut ingenting men det blev så himla bra allting.
snart är det träning som gäller som jag faktiskt är sugen på nu när jag inte tränat handboll på två veckor. och resten går väl inte sådär jättekanon, har plugg som ska vara färdigt imorgon, men icke! det får bli som det blir, jag kämpar på framåt och nöjer mig med det jag själv känner mig glad över.
all the times i've cried is now over and out, i couldn't imagine a life without you.
my choice seem to be the best in a long long time.
don't come back, i'm better off without you.
det finns en kille, som inte direkt är ett snille
jag har hittat en grabb som faktiskt är ganska snabb. just nu sitter han i sin säng men önskar att han var på en fin sommaräng, där växer det blommor och flyger bin, det syns inte till några stora svin. idag åt han soppa och vem vet, han kanske tycker om att doppa? en kille som är rar och go har faktiskt här om dagen tappat bort sin ena sko. dålig i fotboll, vad gör väl det? det är inte där man ska göra succé. han har inte många brister, men vadå, allt går ju att lösa med lite handbollsklister? han brukar gå i kyrkan ibland, men absolut inte för att få en hjälpande hand. han vill uppnå en styrka så stark, så han nästan kan äta bark. nu får ni höra ett namn, som ni gärna skulle bära i er famn. horti är pojkens efternamn som är grymt, man kunde nästan tro att han rymt. men nu är det nog med snack, annars kanske lille sebastian blir lack. han är iallafall en rolig kille som sagt inte är ett snille!
vad har jag att ge, som ingen annan har?
vänner, vänner, vänner. ni får mig att vilja fortsätta kämpa, ni får mig att stå emot allt som inte är bra för mig, ni får mig att vara glad när jag egentligen är helt nere, ni får mig att känna mig uppskattad. jag hade aldrig klarat dessa fall om det inte vore för er, ni är guld värda och har hela min själ i att ni mår bra.
jag har i två dagar bara umgåtts med min familj och det känns hur bra som helst. att för en gångs skull få lite kvalitetstid att ta vara på för det behövs verkligen.
nu ska jag äta med min älskade cissi. vi har verkligen kommit varandra nära, det är jag verkligen glad över.
american, mmmmmmmums!
sömnlöshet
jag vill bara komma med lite mer klagomål när jag ändå håller på redan..för det första är det ungefär fyra och en halv timme tills mitt alarm ringer och inte nog med det utan sen att göra illa knät igen, hur bra känns det på en skala ? och att du ens har mage att komma fram till mig idag, det är något som stör mig ännu mer.. men nu är det nog. man brukar säga att man lever som man lär, men isåfall lärde jag dig inte mycket lille vän.
klockan är mycket och jag försöker sova, utan framsteg dock. westlife ljuder genom högtalarna och snart får jag väl kramp i fingrarna för att jag fryser och skriver..
en uppriktig och ärlig kille talade till mig igår, trodde inte såna existerade. men nu är det bevisat att det inte bara finns en sort av den klassen. kanon, du får mig på bättre tankar.
godnatt.
hungry eyes
mina ögon är hungriga nu, dom är sugna på något att se på, att bara kunna stirra på utan att det märks. jag behöver någonting jag kan lägga min tid på när jag bara sitter. för någon som behandlar mig dåligt är inte heller värd mig har jag insett med hjälp av mina underbara vänner. att jag hade modet att säga nej, att inte höra av mig, att inte ens titta på dig i ögonen trodde jag aldrig. men det är nog någonting jag byggt upp sakta men säkert utan att tänka på det. och nu har du gjort ditt val så jag känner inga bekymmer med att leva livet, precis så ska jag göra, leva mitt liv hur jag vill och med vilka jag vill utan att behöva ha någon som ringer var och varannan sekund och är orolig. jag ska ha kul och skaffa mig mitt liv tillbaka som jag någonstans på vägen tappat..
och musik är nog det bästa som finns vill jag meddela, herregud jag skulle inte klara mig utan det. gårdagens kväll nötte jag nog sönder westlife tror jag, men tröttnar man för det? nej absolut inte, jag är så glad just nu.
ditt leende får mig att sakta falla ner på knä, jag behöver din närvaro för att vara mig själv och för att må bra. kom till mig nunununu?
.
vad är ett löfte utan ärlighet?
vem försöker jag lura egentligen?
kvällen började hemma hos cissi med matlagning. runt klockan sju mötte jag upp emelie och bea, vi tog bussen till slagsta sen gick vi till martin. där var det fullt drag och jag hade riktigt kul, underbart folk som var med även om det blev lite kallt att vänta på en buss som aldrig kom, haha. nere på stan strax innan tolvslaget mötte jag upp cissi och resten för att titta på fyverkerierna. efter det bröt helvete ut, det som inte fick hända hände. helt sjukt, att du fick förstöra min kväll var fan inte okej. men det bevisar bara hur folk egentligen är. nog om det, ingen mer tid ska läggas på det iallafall.
och klockan fyra idag är det dags för inventering på hemköp med laget + herrarna. så himla kul ser verkligen fram emot det, ELLER? hoppas alla får ett bra 2010 nu tillslut!
