en sista dag, värd att minnas
gott nytt år !
show must go on
att något så fint plötsligt skulle få ett slut trodde jag inte, men att känna sig själv är det viktigaste i livet. det gjorde inte jag och då funkade inte heller verksamheten omkring mig vilket i detta fall var förhållandet med en person jag rent ut sagt älskar. att vara utan dig kommer att bli svårt, men du kommer alltid finnas kvar i mig. det visar sig att jag haft rätt i mitt tänkande runt kärlek, det är bara problem. det är det till viss del men det är också det finaste jag någonsin skådat. men nu är bara att bryta ihop och försöka komma igen, det blir tufft men det är någonting som måste göras.
imorgon är det julafton som det verkligen inte känns som men det blir nog bra, och håret fixade jag igår, klippte lite och gjorde massa blonda slingor i det, mycket nöjd.
nyår är klart, perfekt!
.
nu är det fullt upp
idag var det exakt ett år sen jag låg på operation med mitt trasiga knä. det känns bra att det har gått så fort, och jag har knappt märkt av att jag varit borta från handbollen, ett lite längre uppehåll kan man säga. men det är så bra att det har gått så bra.
nej nu är det dags att gå. skriver nog lite mer innan jul.
lugge är bra, han vill alla ha.
nu ska jag berätta om min kära vän lucas. han är killen hela dagen, han är mannen hela natten till och med tillsammans med katten. att få veta mycket om hans liv gör ibland att man vill döpa sitt barn till siv. han är rolig, söt och snäll, han ringer och säger godnatt till mig varje kväll. av detta jag mår väldigt bra, det är en vän som alla borde ha. han är slug och ibland väldigt dryg, skulle inte kalla honom blyg. han är en ljuspunkt i skolans dystra rum, men han är absolut inte dum. retas med honom gör alla, han får ändå alla tjejer att falla. skrik och slå hur mycket ni vill, men då kommer han till mig och säger till. att passa sig för honom ska man göra, det är något ni alltid kommer få höra. puss och gull på dig min bror, nu vet alla att du har en stor. ( plånbok )
true friendship never ends.
jag saknar oss, behöver er i mitt liv.
säger bara en sak, ERIK!
tänker inte säga något mer än att han var en värdig vinnare. calle är också duktig men erik drog det längsta strået i stacken och tog hem det hela. så jävla gryyyyyyyyyyyym!
tiden fortsätter i rusande fart även om klockan slutat ticka..
att sitta och lyssna på låtar och titta på bilder som påminner om den gamla goda tiden om man nu ska uttrycka sig så. det var iallafall en underbar period i mitt liv, när jag kom till en ny skola som i detta fall var odlarn, förändrades allt. banden med mina gamla vänner klipptes näst intill av helt, men de har lagats med tiden. att få byta roll ett tag och komma till en plats där ingen visste vem jag var eller HUR jag var. det var en lättnad, att sen alla dessa underbara människor tillkom var en enda stor lycka för mig. alla kvällar och nätter vi bara satt och skrattade eller spelade in filmer eller bara tog det lugnt, hur bra mådde vi inte då när vi var tillsammans ? varför ska alltid det goda ta slut och inte fortsätta i all oändlighet som vi sa då? jag skulle behöva komma tillbaka till den dag vi skiljdes och göra om den, det var som ett kort hejdå sen försvann alla åt varsitt håll även om jag fick tillbringa en del av avslutningen med min bästa vän anna. sen att man springer på varandra på stan här och där är ingenting märkvärdigt för då tänker man inte på det. men i efterhand gör man nog det fast det inte kändes så just då. en återträff röstar jag helt klart på!
att tråkigheter sker är ingenting ovanligt, det finns alltid en lösning och jag har inte tänkt lämna någon för jag trivs här med mina närmaste. sen måste jag tilllägga att jag har en tanke om att min familj är gjord av guld och ett sinne av diamant, jag är helt såld på dom. när vi är tillsammans kan ingenting ta det ifrån oss, jag mår bra med mamma pappa och syster, ni är verkligen dom som fått mig att komma underfund med vem jag verkligen är och gjort så jag blivit den sportiga, smarta ( inte alltid, hihi.) tjej jag är i dagens läge. det finns ingenting bättre än er!
och måste säga att jag verkligen blir lycklig av musik, timmen på tisdagar jag har när jag är och sjunger med kim är oslagbar. skulle inte jag ha det vet jag inte vad jag skulle ta mig till, det är som en sjukdom som aldrig försvinner, och det är verkligen en underbar känsla att stå där och lyssna och att ta till sig så man kan göra om och göra rätt.
snart är det dags för spelarmöte med laget, sen är det träning efter det som håller på till halv nio. lite segt att det inte passar med tåg och sånt men det är smällar man får ta helt enkelt. jag tycker om tjejerna i mitt lag och vi ska gå HELA vägen i sm, jag vet att vi kan, vi måste bara börja tänka som förut. partillefinalen med 93tjejerna säger jag bara, herregud så mycket känslor och annat det är inblandat där. vi måste komma in på samma spår igen. det klarar vi , det vet jag och ni!
du är det bästa, älskade älskade syster
älskade syster, vad skulle jag vara utan dig? jag har svaret. jag skulle inte vara någonting. jag skulle ha noll självförtroende, jag skulle absolut inte ha den styrka jag har som person och det viktigaste av allt, jag skulle inte vara den minsta systern som ska se upp till den äldre. allt vi gått i genom tillsammans är en börda, men vi har varje gång sett ljuset i tunneln och kommit fram till en lösning som passat oss båda. vi har bråkat och näst intill slagit ihjäl varandra, men vad gör det nu? du är det bästa jag har i mitt liv och utan dig skulle jag inte ha formats till den personen jag är idag. visst vi har inte lika personligheter, men ibland kan man verkligen känna hur bra vi kan varandra. det är en skön känsla. att ändra på ett vinnande koncept brukar man säga är riktigt dumt, att ta dig ifrån mig är detsamma. du ger mig kärlek och värme när jag är svag och finns alltid vid min sida vad det än gäller. JAG ÄLSKAR DIG KÄRA SYSTER, DU ÄR GULD!
förändring eller nystart?
ja vart ska man börja ? det positiva med denna dag var matchen som vi spelade halv sju i farsta i stockholm, det blev en vinst. så två pinnar till tabellen, kanon!
och nu över till resten som inte är lika bra, vad ska jag göra?
ibland kan tusen frågor utan svar dyka upp, men vad gör man egentligen. det känns som jag står vid ett vägskäl med tre gångar bort från den jag står vid. en säger mig att jag ska börja om på nytt och radera allting och bara försvinna och dyka upp på en helt okänd ort och bara vara mig själv, det andra alternativer är att det ska ske en stor förändring och då frågar jag mig hur det ska gå till väga och vad det innebär. det tredje och sista alternativet säger att mitt liv ska fortsätta i samma takt, men det är nästan uteslutet. allt detta skitsnack och alla dessa rykten som kryddas på vägen från budbäraren till den som blir offer, det är nästan ofattbart att en av sina käraste vänner kan gå emot en och börja tro att man blivit en ny person utan att det märkts. vad är det för stil ? jag trivs inte i rollen som "ledare" längre, men att vara sig själv kan man ju inte sluta med? hur ska det då gå.. jag tror en nystart skulle gå bäst för mig och skulle påverka mig som person mest positivt av de tre nämnda, då undrar man säkert varför just den ? JO, just den för att jag inte vill leva i denna krets där mitt liv görs till åtlöje och det är inte bara mitt liv inräknat, varför kränka och klanka ner på folk som man vet redan sitter i skiten. jag förstår inte, det gör jag verkligen inte.
men jag är verkligen så glad att jag har de få vänner som jag verkligen kan lita på, jag ska inte ljuga och säga att det är ett tjugotal vänner för det är en stor stor lögn, de jag litar på är ungefär 5 stycken i min vänkrets + min familj som alltid står vid min sida. men jag klagar inte över det, hellre få vänner men ärliga än många falska som verkligen förstör ditt liv inifrån? kan det ens kännas bra att snacka så jävla mycket skit om en vän som man tror fortsätter lita på en vad som än händer? det finns inte på världskartan, väx upp för fan kom igen det är verkligheten vi lever i? vad är det som är så jävla svårt med att vara ärlig rent ut sagt? fy fan!!
