det är sjukt så bra jag har fått det, man har glömt hur allting var men jag har fått se verkligheten. smärtan av att se vänner som så gott som slängt mig rakt in i skiten är lyckliga med varandra. det var jag som föll ifrån som ville gå min egna väg och hitta mig själv bland allt som omgivit mig. men jag blev själv lämnad kvar, fri att göra vad jag ville, fri att gå åt vilket håll som helst, utan att någon stod och berättade hur, när och varför jag skulle göra allting. jag kan göra vad jag vill och jag har hittat mig själv, jag har dom närmaste vännerna jag behöver. det är allt jag begär och jag har funnit det jag söker.