allting känns så himla bra just nu om man bortser från knäskadan.
skolan går bra och resten bara flyter på i sin egen takt helt enkelt.
just nu sitter jag på mammas jobb och har pluggat lite. ska snart på massage hos deras massör.
det blir väl att vara här i ungefär en timme till sen åker jag till träningen.
idag i skolan var det nutidsorientering, haha alltså överskattat? sen var det vanliga lektioner hela dagen fram tills 14.20 när vi slutade, jättelyckliga att vi hann ner till 25 över bussen till stan, men när vi kommer dit då ? då går det ingen buss haha. vi satt och väntade i typ 20 minuter och inte nog med det utan chaffören kunde inte vägen så han körde fel?
men lite otur måste man ju ha också.

vad är det som händer efter all glädje och lycka?
nu finns inte alla möjligheter mitt framför ögonen längre, men måste växa ifrån att alla serverar en på silverfat med allting. det känns tungt att dra ett stort lass själv, men det börjar närma sig en lösning. men en fråga kommer alltid att kvarstå hur man än vrider och vänder på allting... hur gör jag sen, när allting faller tillbaka och jag inte är den jag var. men alla fortfarande ser ner på mig som den jag var innan, när jag anpassade mig efter alla andra och inte vågade vara mig själv, men nu när jag vågar stå för vad jag tycker och göra vad jag känner för? hur får man folk att ändra uppfattning om dom inte ger än en chans till det?