regn, blåst och kyla.



när mamma och pappa åkt iväg på hockeyn gick jag och satt mig och tittade på en prinsessas dagbok 2, haha länge sen. efter det fick jag något fel och ville gå ut på en promenad, såklart tänkte jag inte på vad det var för väder ute.. det visade sig senare haha. jag sa till sofia så tog vi en promenad ner till den stora staden där det kryllade av folk haha not, men det var en skön och behövlig promenad med mycket skratt och prat. känns skönt att man har några att falla tillbaka på.

den sista biten jag gick själv hem var nyttig, jag fick känna en riktig tystnad, som fick mig att tänka på att man måste vara rädd om det man har, för imorgon kan det vara borta?


jag vill bara informera om att jag känner mig som ett glasruta som blivit sönderkastad med en sten.

where do you go when you're lonely
where do you go when you're blue
where do you go when you're lonely, i follow you
when the stars go blue



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0