mitt största misstag i livet har redan begåtts och jag är fortfarande bara ett barn.
det är en sak jag kommer att ångra i all framtid, det vet jag och DU. vi två hade det bra, men båda var rädda för att den andra tänkte på ett annorlunda sätt, så var ej läget. jag ångrar att jag inte uttryckte mina känslor från början när dom var som starkast. jag förstår inte vad som hände mellan oss, varför blev det ej som vi tänkt oss?
 hade det varit du och jag idag, om det hade funnits ett oss  tror jag mycket skulle vara lättare än vad det är idag.
för jag var kär, jag var riktigt kär i dig. men det var ord jag ej fick ur mig då för jag var rädd för vad du skulle tycka.
 jag ville hellre behålla en god vänskap än att förstöra den, men det var någonting jag borde gjort.
eller absolut inte förstört vänskapen men iallafall behållt den och vidarutvecklat mina känslor tillsammans med dig.
det fanns en tid, den lilla tid vi verkligen fick spendera tillsammans är unik. det är minnen som är näst intill omöjliga att få återuppleva. det började på sommaren när vi umgicks, det  var en tid vi ej kände varandra speciellt bra.
men ändå märkte man att det fanns någonting som vi båda verkligen ville.


alla mysiga stunder med varandra, det är det jag saknar. även att ha en närhet och någon att kunna prata med allting om.
egentligen har jag bara en sak att säga, jag tänker varje dag på hur det skulle varit om du och jag varit vi.
 tanken att ens se dig med en annan tjej gör mig illa till mods. du kommer alltid finnas kvar hos mig, även om det inte verkar så utåt.

i mitt hjärta finns alltid en plats tillägnad till dig.