att sitta och lyssna på låtar och titta på bilder som påminner om den gamla goda tiden om man nu ska uttrycka sig så. det var iallafall en underbar period i mitt liv, när jag kom till en ny skola som i detta fall var odlarn, förändrades allt. banden med mina gamla vänner klipptes näst intill av helt, men de har lagats med tiden. att få byta roll ett tag och komma till en plats där ingen visste vem jag var eller HUR jag var. det var en lättnad, att sen alla dessa underbara människor tillkom var en enda stor lycka för mig. alla kvällar och nätter vi bara satt och skrattade eller spelade in filmer eller bara tog det lugnt, hur bra mådde vi inte då när vi var tillsammans ? varför ska alltid det goda ta slut och inte fortsätta i all oändlighet som vi sa då? jag skulle behöva komma tillbaka till den dag vi skiljdes och göra om den, det var som ett kort hejdå sen försvann alla åt varsitt håll även om jag fick tillbringa en del av avslutningen med min bästa vän anna. sen att man springer på varandra på stan här och där är ingenting märkvärdigt för då tänker man inte på det.  men i efterhand gör man nog det fast det inte kändes så just då. en återträff röstar jag helt klart på!

att tråkigheter sker är ingenting ovanligt, det finns alltid en lösning och jag har inte tänkt lämna någon för jag trivs här med mina närmaste. sen måste jag tilllägga att jag har en tanke om att min familj är gjord av guld och ett sinne av diamant, jag är helt såld på dom. när vi är tillsammans kan ingenting ta det ifrån oss, jag mår bra med mamma pappa och syster, ni är verkligen dom som fått mig att komma underfund med vem jag verkligen är och gjort så jag blivit den sportiga, smarta ( inte alltid, hihi.) tjej jag är i dagens läge. det finns ingenting bättre än er!

och måste säga att jag verkligen blir lycklig av musik, timmen på tisdagar jag har när jag är och sjunger med kim är oslagbar. skulle inte jag ha det vet jag inte vad jag skulle ta mig till, det är som en sjukdom som aldrig försvinner, och det är verkligen en underbar känsla att stå där och lyssna och att ta till sig så man kan göra om och göra rätt.

snart är det dags för spelarmöte med laget, sen är det träning efter det som håller på till halv nio. lite segt att det inte passar med tåg och sånt men det är smällar man får ta helt enkelt. jag tycker om tjejerna i mitt lag och vi ska gå HELA vägen i sm, jag vet att vi kan, vi måste bara börja tänka som förut. partillefinalen med 93tjejerna säger jag bara, herregud så mycket känslor och annat det är inblandat där. vi måste komma in på samma spår igen. det klarar vi , det vet jag och ni!