vem är det jag egentligen försöker lura? att leva ett liv simpelt rakt upp och ner är inte så enkelt som jag har försökt intala mig själv. jag behöver dig mer eller mindre för tillfället, att ständigt må dåligt när man är ifrån varandra känns inte okej, men att all lycka i världen framstår när vi är tillsammans är ännu mindre okej. varför är det så? jag har försökt lova mig själv nu att ALDRIG gråta över en kille igen, men vad är det för skitsnack? allting du säger går rakt in i hjärtat och antingen hugger det hårt eller smeker ömt så den här lyckan verkligen uppnås. du är någonting jag aldrig trott var möjligt, någon som fått mig näst intill återställd efter allt helvete som rört sig u mitt liv dom senaste månaderna.. men du gjorde det, och jag vill inte att det ska sluta!

hur framtiden ser ut kan vi inte förändra, men vi kan ge tiden en chans till förändring. jag verkligen försöker och försöker men jag hittar inga vettiga svar som helt utesluter dig, så jag vet inte vad jag ska tro, jag tror inte du kan försvinna utan att lämna efter dig en tom plats. det är sjuka tankar som rör sig i mitt huvud nu men det är ingenting jag rår för. men vi måste kunna fokusera på oss en kväll eller dag så vi kan komma överrens om en rimlig lösning. men du har gjort en stor förändring på kort tid. sånt borde båda gott men jag har för mycket i huvudet för att kunna säga det utan svårigheter. men jag tycker om dig och det vet du om lille prins.