jag har insett att det är någonting speciellt med gitarrkillar. det är helt sjukt, jag är så svag för killar med en bra sångröst och en gitarr i famnen. att för bara en kväll få sitta och lyssna till akustisk musik som någon bredvid en spelar är en dröm. man kunde ju önska att det hände oftare..

denna sommaren har jag upplevt mycket underliga saker som nog inte kommer tillbaka, att försöka se förbi saker som gör mig glad är svårt, men ibland måste man ändå försöka. det är en känsla som ofta kommer upp hos mig, att jag också skulle vilja ta min gitarr och sätta mig och spela för människor bara för glädjens skull, för jag vet vilken värme och lycka jag känner inom mig när jag drar mina fingrar mot de kalla strängarna.. men att man bor i sverige förvärrar det hela maximalt.. det finns ingenstans att vända sig med sitt musikintresse i detta land, en fundering är att åka utomlands och testa sin talang. det är en av mina drömmar, att få stå på en scen och sjunga ut mina egna låttexter och låta dom gå in i folks hjärtan så som jag skrivit ner mina känslor i ord för att kunna förmedla dom vidare..

om några år ska jag inte sitta och fundera på vad jag ska göra, utan jag ska ha prövat det jag verkligen vill och utifrån det ta ett stort beslut om vad jag vill syssla med!