nu är man tillbaka på ruta ett känns det som.. efter en fullspäckad helg med handboll fredag, lördag och söndag känns det skönt att andas ut och kunna fundera på lite annat. men att det kändes konstigt idag är någonting jag inte kan förstå, jag har varit nere i en stor svacka och aldrig riktigt klättrat upp hela vägen någon gång. förmodligen är det värt att pröva, att trilla över kanten är väl inte så farligt? det gäller att våga ta risker här i livet har jag lärt mig. spelar ingen roll om det gäller skola, fritid, familj eller annat utan man måste våga chansa, tro på sig själv helt enkelt. jag behöver komma igång med tänkandet och producera nya mål mentalt som jag ska uppnå utan att ha för stor press på mig själv. jag behöver komma till ro med vad jag verkligen vill och hur jag ska gå till väga för att nå dit, men denna vandring är lång och har pågått ett tag men knappt börjat ändå känns det som.. jag ska iallafall ta tag i mitt och göra det till mitt eget.

sen måste jag bara uttrycka i ord hur väldans ruggigt mycket jag gillar alla smidettor och framförallt min klass. helt sjukt, skulle kunna gå igenom allt med dessa människor. ni värdesätter min vardag, riktigt kanoon!