vad jag försöker få ut av mitt liv uppnås inte, jag kan använda ett uttryck i stil med " jag har allt jag behöver men ingenting jag vill ha." det omfattar det mesta för tillfället, jag har allt jag verkligen behöver för att må bra, men det jag verkligen vill ha bara tvinnas ut och får sämre skärpa och tillslut är det helt borta. att tråna efter saker som är förbi kan ses som onödigt, men är det någonting man verkligen vill ha ska man väl aldrig sluta kämpa för det? jag förstår mig inte på folk som ger upp, jag är inte sån och kommer aldrig bli, det jag vill ha kämpar jag för tills det får ett lyckligt slut i det här fallet. att känna att en klump i magen bildas varje gång man tänker tillbaka några år är väldigt obehagligt men det får mig också att tänka efter, tänk om jag gjort rätt val från början då hade det inte funnits så mycket problem kvar längre. men nu är inte läget så och kommer förmodligen aldrig bli. jag skulle kunna säga det rakt ut att första gången jag var kär mådde jag så bra, det blev en fin vänskap av det hela efter många om och men, fast är det verkligen så att jag ska ge upp om det inte blev bra första gången, vad säger att jag inte kan ta en risk och ge det en andra, eller kanske tredje chans. gör jag det får jag ju såklart ta konsekvenserna om det inte lyckas, men blir det som vi tänkte oss från början finns det ingenting mer som behövs. styrkan att kämpa tror jag att jag har, men frågan är hur länge man kan gå utan att tröttna.

jag uppskattar verkligen allt ni gör för mig, det är det jag kan kräva. att ni finns när jag behöver er och ni lyckas totalt. ett liv utan alla vänner vore inte något riktigt liv. TACK