jag har inte ord nog att beskriva hur mycket jag saknar er nu när vi inte ses varje dag som vi gjorde förut. jag saknar allt, eran mat, att bara träffas när jag kommer hem sent från träning och ändå få känna kärlek och bara krama om varandra och känna att man är trygg med sin familj. ni ställer verkligen upp till tusen och vill era döttrars bästa med allt ni gör, spelar ingen roll om era aktiviteter blir åtsidosatta huvudsaken är att vi får vara lyckliga. men jag känner detsamma även om man inte visar det, bara att sitta och äta en vanlig middag tillsammans gör att man känner vart man verkligen hör hemma. jag vet inte hur jag ska kunna uttrycka dom här känslorna på ett annat sätt. när jag sa godnatt till mamma nyss och vi sa att vi älskade varandra och saknade varandra kände jag verkligen vad man har som man inte utnyttjar fullt ut, en familj är något som många inte ens får uppleva. men att ha en familj och inte ta vara på den är bara skit, man ska ge all sin kärlek och den mesta delen av sin tid för att kunna umgås med familjen och finnas i ur och skur. om ni nu läser det här vill jag bara att ni ska veta hur mycket jag uppskattar allt ni gör för mig och jag vill att ni ska veta att ni är det bästa som finns i mitt liv och att jag verkligen älskar er mer än allting annat i denna värld, utan er skulle det inte finnas en chans att jag klarade mig. ni är guld värda och det hoppas jag att ni vet om. det är i eran närhet jag hör hemma och jag värdesätter vartenda lilla steg ni tar, ni är starka och ni har gjort mig till den jag är idag. tack för det. nu finns det inga tårar kvar att gråta, så nu får det vara slut på detta. jag kan inte beskriva min kärlek till er! fan vad ni är bra, lämna mig aldrig ensam kvar!