nu är det inte alls långt kvar, 4 jävla dagar. det är ingenting! sen börjar resan uppåt igen, det gäller att vara stark och orka kämpa för att verkligen komma tillbaka. det är en stor hjälp att det är andra gången, men nu börjar jag bli lite nervös. hoppas bara allting går bra så jag är på benen snart igen. jag försöker verkligen inte tänka på hur det kommer bli inom de kommande två veckorna, men nu är nu och man får ta saker som dom kommer!