ännu en match avklarad från bänkläge. jag klagar inte för det är ingenting jag kan rå för, men mer än någonsin skulle jag vilja vara på planen och hjälpa mina tjejer! det känns förjävligt rent ut sagt att inte kunna gå in och göra vad som krävs för att få ett komplett spel. jag saknar verkligen att stå på planen, och all denna rehab tar verkligen kol på mig. jag vet inte hur jag hade spelat i år, om det gått bra eller dåligt. men vet iallafall en sak, och det är att jag blir tokig av att sitta på sidan och inte kunna göra någonting. så mycket energi och ett grymt sug på att bara gå ut och kasta bolljäveln i mål eller slå den där avgörande passningen som gör att man går till vinst. JAG BLIR SÅ TRÖTT! jag vill tillbaka, jag SKA tillbaka, och jag kommer komma tillbaka, det är en sak som är säker. jag ska träna och bli bra i knät, sen är det hundra procent satsning på handbollsteknik som gäller. jag saknar det för mycket för att bara lägga av.